I väntan på superkompensation av Camilla och Lars

Semester! För många, ja rent av de flesta, för det tankarna till sol, bad, god mat och lata dagar vid stranden. Den 6mars fick jag, Lars och två träningskompisar (Håkan, Lotta och lilla Fanny) från Heleneholms triteam nog av den sega vintern i Sverige och förde kosan till Lanzarote. Syftet var semester men för en hårt satsande triathlet innebär det semester från jobb och andra plikter, dock inte från träning. Tvärtom erbjuds nu tillfälle att lägga all fokus på denna, dvs skruva upp den på max och fylla benen med lite välbehövliga cykelmil inför den stundande säsongen. Tanken var att fokusera extra mycket på cyklingen eftersom den kalla vintern här hemma reducerat den avsevärt. Det är inte bra att cykla ute när det kallt eftersom vinddraget ökar skaderisken för knäskador drastiskt. Visst, det hade blivit några pass på trainern, som ställt höga krav på både psyke och grannar, men det är inte samma sak som att cykla ute i det fria.

För dem som inte varit på Lanzarote kan det berättas att ön ett välbesökt mecka för cyklister men framför allt triathleter. Ön som är den nordligaste av Kanarieöarna är minst sagt spektakulär med sitt karga landskap orsakat av otaliga vulkaner, som även givit ön dess karaktäristiska färg; svart. För strandresenären kan de starka vindarna kännas svalkande i hettan, för en triathlet ställer den hårda krav på såväl psyke som på benstyrka. Lägg därtill öns otaliga backar, som visserligen inte kan mäta sig med bergen i Spanien och Österrike, och öns minst sagt grovkorniga asfalt som lämnar en hel del att önska. Inte undra på att Lanzarote Ironman har rykte om sig att vara världens tuffaste. Det var alltså här vi skulle tillbringa två oförglömliga veckor tillsammans. Två veckor som skulle ge inblick i hur livet som elittriathlet kanske skulle kunna te sig. Totalt skulle närmre 70 timmars effektiv träning tillryggaläggas, träning som främst baserades på cykel och löpning, även om några simpass och några minuters bålträning även hanns med.

Dock höll resan till den gyllene lavaön på att sluta i ren förskräckelse redan innan den börjat. På grund av bagagestrul på Kastrup höll våra cyklar på att missa planet. Träningsläger utan cyklar, även om det enbart skulle innebära en dag, skulle ha varit en smärre katastrof då de primära syftet med resan var just cykling. Men efter lite övertalning och en timmes försening kom de dock med på planet. Dock innebar förseningen från Kastrup att träningsschemat sprack redan första dagen eftersom det inplanerade löppasset utgick. Istället blev det lite cykelmek och längtan efter morgondagens tänkta cykelpass i shorts och t-tröja. Då var Håkan lyckligt ovetande om att han för var dag under dessa veckor skulle bli allt mer övertygad om att han ALDRIG ska köra Lanzarote Ironman.

Första cykelpasset gjordes tidigt på tisdag morgon. Som kalvar på grönbete gränslade vi ivrigt våra aluminiumhästar långt innan övriga turister fällt upp solstolarna och inhämtat de första soldrinkarna. Bortsett från en otrolig motvind (som byttes mot fantastisk medvind på tillbakavägen) var frihetskänslan total. Shorts, t-shirt, ljus, värme och inget jobb som förpliktigade– kan det bli bättre? Troligtvis inte! Under första veckan avverkade författaren 60mil på cykeln, 5 löppass och ett par simpass. Andra veckan bjöd på lika många mil cykel, om kanske inte riktigt lika entusiastiska, och antal simpass men enbart 4 löppass.

Resans största transformering stod i många avseenden Håkan för. Det var Håkans näsa som stod i centrum och som förvandlades enligt följande schema: klar vintervit - lätt rosa – mörk blodröd – rödbrun – knallbrun – fiskfjällsvit.

I tävlingen vem äter mest av vad fanns flera olika klasser I apelsinätartävlingen vann Camilla inte helt otippat en promenadseger liksom Lars i kategorin mariekex och blandat smågodis. På två veckor lyckades Lars trycka i sig ca 4kg mariekex, minst 5st 150g chokladkakor och ca 1.5kg smågodis. ”Jag är så rädd för att köra energislut” och ”Jag måste fylla på” var Lars kommentar. Lars vann även kategorin: se hur många baguetter jag kan äta genom att snitta ca 6st efter varje träningspass. Det är tur att han har hög förbränning! Dryckestävlingen vanns av Håkan som under första veckan konsumerade i genomsnitt 4 flaskor vatten/sportdryck per pass. Dessutom hade han gärna hällt i sig det dubbla ifall tillgången hade funnits. Men efter en häpnadsväckande acklimatisering reducerades antalet till hälften redan vecka två. I kontrast till detta konsumerade Lars och Camilla endast 1-2 flaskor som mest, oavsett vecka. Oftast nöjde de sig med två sippar på ett 4h-pass. Lars dryckesvanor anpassades mer efter vad som fanns i flaskan än hur långt passet var. Söt dryck – större konsumtion, vatten – ingen konsumtion förrän vid hemkomst då det fanns saft alt. läsk att tillgå.

Längsta träningspasset kördes tillsammans med klubbkompisen Tove och hamnade på 7.15. Under det passet konsumerade Camilla 5 jordnötter, två flaskor utspädd sportdryck och en power bar. Camillas kommentar, efter att ha varit med och dragit hela passat, när hon kom hem var: ”jag känner mig lite seg i benen så jag tror att jag hoppar simningen och äter ett gäng mackor istället”.

För den invigde kan det inte vara svårt att förstå vår förtjusning då vi upptäckte att vi hade en 44 m (Håkan mätte med sin medhavda tumstock) lång pool att tillgå på hotellområdet. Men att simma i denna bassäng, gjord för just simträning, var inte alltid helt problemfritt eller uppskattat av andra turister. Resans utskällning fick Camilla av ett tyskt par som INTE uppskattade att först Lotta och Camilla och därefter Håkan och Lars simtränade i hotellpoolen, som de menade endast var till för badning. Att det fanns 4 andra pooler på området samt att diverse badföremål var förbjudna i poolen ändrade inte deras aggressiva inställning och de hävdade bestämt att poolen var privat.

Uteliv då? Tja om man inte räknar med de dagliga 5h uteliv som träningen medförde så var det tämligen magert på den fronten. Vid två tillfällen orkade vi gå ner till någon av hotellområdets restauranger, äta en snabb middag, givetvis utan någon alkoholhaltig dryck till, för att sedan gå hem och knyta sig. Lotta och Håkan lyckades med bedriften att besöka hotellrestaurangen hela tre gånger! Den dagliga rutinen under vecka två såg nämligen ut som följer:

6.15 Camilla stiger upp, klär på sig, kokar gröt, smörjer in kroppen med ett tjockt lager solkräm för att undvika soleksem (som hon ändå får och måste dölja med kläder). Därefter fyller hon upp Lars och Camillas vattenflaskor samt packar Lars cykelsnacks som kan bestå av 250g lösgodis och ett rör mariekex. Lars ligger i sängen och sover.

6.30 Camilla tvingar upp Lars som sömndrucket och motvilligt går upp, klär på sig och sätter sig vid bordet för att äta frukost.

6.45 Camilla smörjer in Lars med solkräm för att han inte ska se ut som en skållad gris efter ett antal timmar i solen. Därefter lägger sig Lars i soffan och sover. I slutet av vecka två har han kurat ihop sig på rygg som en skalbagge och fäller kommentarer som: ”idag vill inte jag cykla” eller ”jag tror jag håller på att bli förkyld – jag kan nog inte träna idag, host, host”. Camilla fixar lite med cyklarna och bestämmer färdrutt.

7.15 Håkan som mer och mer börjar likna en tilltuffsad luffare med sin tomt stirrande blick, sina kritvita läppar (antagligen zinkpasta efter att han bränt dem en dag), fjälliga näsa och såriga rumpa kommer ut. Därefter säger han något i stil med ”Jag har skavsår i rumpan och svettutslag överallt”. Lotta tar hand om Fanny och kommer senare piggt trippa iväg på en löprunda och/eller ta ett simpass i poolen.

7.15-13.00 Cykeltur där Håkan och Camilla drar i början för att efterhand mer och mer lämna över till Camilla. Lars ligger bakom och äter mariekex och godis. På frågan om han vill dra svara han med munnen full av mariekex ”Nej, jag trivs bättre här”. En gång får han ett ryck och leker bergsget genom att spurta upp för en lång backe, vilket sätter respekt i Håkan. Vad Håkan inte tänker på att detta är enda gången som Lars drog under det passet (bortsett från alla nedförsbackar) och att han efter sin dragning inte gjorde så mycket väsen av sig.

13.00- 17.00 Frosseri i mat bestående av ägg och avocadosmörgåsar, mariekex, apelsiner och godis.

17.00- Simpass eller löppass med Lotta eller Lars/Håkan

19.00 Dusch och middag. Därefter tar vi den dagliga turen ner på stan för att handla mer mat, läsk och godis till morgondagen. På vägen hem har Camilla lyckats äta upp hälften av apelsinerna samt en halv påse torkad frukt. Hemma igen vid halv nio.

21.00-22.00 Zzzzzzzzzzz

Efter två veckors hårdträning på ön var känslorna inför hemfärden blandade. Benen och kroppen kändes mättade på träning och längtade efter en välbehövlig vilovecka för att suga in träningstimmarna i sadeln. Samtidigt var vi grymt medvetna om att vädret hemma fortfarande mer liknade bitande januariväder än den mer efterlängtade skånska våren som vi hoppats på att möta. För Lars och min del väntade dessutom vår nyinköpta lägenhet som fullkomligt skrek efter renovering. Men så är livet för en vardagstriathlet som försöker få jobb, fritid och idrott att gå ihop. Just nu njuter vi av vår vilovecka och vår förhoppning om att dessa två veckor ska ge utslag på sommarens tävlingar – och då inte i form av soleksem.


Vid pennan Camilla och Lars

PS. Glöm inte kolla in bilderna i galleriet! DS.