Kort rapport från marathon av Lars

Tvåa eller sist? Skillnaden är hårfin på distriktsmästerskapet i maraton i klassen herrar 35-40. Med tiden 3 timmar och 39 minuter ser jag positivt på prestationen och känner mig som en glad och nöjd tvåa. Syftet med maratonloppet var att hitta tempot till ironmanmaran, som min tränare tillsammans med min sambo hade fastställt till 5 minuter och 30 sekunder per kilometer. Jag ville springa lugnare, men hade inget att säga till om. Slutresultat, 5.15 tempo, blev bättre än min egen, tränarens och sambons förväntningar. Resultat bådar gott för framtiden, då Heleneholms maraton är erkänt långsam samt att det var skånsk storm på tävlingsdagen. Sällskapet runt banan, två klubbkompisar gjorde livet enklare. Vi var alla positiva och kände oss starka. Istället för att prata om smärta och andra negativa saker, diskuterade vi småbarn, husrenovering och morgondagens träningspass (det blev cykel på Camillas rulle och simning). Husrenovering var på tapeten då jag timmarna innan loppet hade laddat med att köra skräp till soptippen och burit upp 25 kilos säckar med flytspackel till fjärde våningen, vilket innebär 61 trappsteg. Det är en perfekt uppladdning om man vill ta bort överskottsenergi som gör att man rusar i starten samt håller tävlingsnerverna i styr. Mer fokusering blir det i Kalmar. Allt känns bra, så det är bara fortsätta träna.