Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå: skador
av Markus


Tyvärr får man ibland ont. Och ifall man inte råkat ut för en olycka, utan tränar flitigt, är det stor sannolikhet att man själv gjort så man fått ont. Inte så smart.
Fast det knepiga är att man inte vet om att man gör fel förrän det gör ont och då är det redan för sent. Hmm.

Hur ska man då veta vad skadan beror på? Man får börja med att ransaka sig själv. Har jag
- tränat mer än jag brukar
- tränat på ett annat sätt (längre, snabbare, mer intervaller etc)
- ändrat inställningar på cykeln?
- bytt löparskor?
- gamla löparskor?
- stretchat rätt muskler på rätt sätt?
Och hittar man något här kan det vara så enkelt att man lägger av med det man ändrat och så kanske det går över av sig själv.

Var kan man då ha ont som triathlet och vad kan det bero på?

Huvud:
Sällan något alls (ifall man använder cykelhjälm).

Axlar:
Ont i axlarna är inte helt ovanligt när man simmat flitigt, framförallt om man inte simmat så flitigt förut. Ta det lugnare ett tag och be någon simtränare kolla på tekniken. Stela muskler gör också sitt.

Knä:
Ugga! Mardrömmen för en triathlet! Utan knä går det varken att springa eller cykla!
Dom vanligaste knäproblemen är löparknä och patellofemoralt smärtsyndrom.
Löparknä beror ofta på stabilitetsproblem i knä- eller höftleden. Om muskuleraturen inte kan ge tillräckligt stöd när man trampar ner får IT-bandet (en lång sena som löper från höft till knä på utsidan av benet) jobba mer för att försöka stabilisera leden. Och då kan slemsäckarna under senan bli inflammerade och löparknäet ett faktum. Det kluriga är att hitta den svaga länken i stabilitetskejdan som börjar från nere i foten till upp i nacken. Kontakta ett proffs för att hitta orsaken!

Patellofemoralt smärtsyndrom är också knutet till stabiliteten, eller iallafall den muskulära balansen kring knäleden. När man sträcker på benet rör sig lårbenet i en skåra i knäskålen. Om någon del av quadricepsmuskelatuen är försvagad (eller superstark), så kommer lårbenet inte löpa lätt kring knäskålen utan dra snett och belasta den. Och då kan problem uppstå.
Eftersom detta också är rätt lurigt att utreda på egen hand, kontakta ett proffs!

Fötter
Ännu en utsatt del! Hälsena är ju inte riktigt en del av foten men sitter rätt så nära. Med ömma hälsenor springer man inte långt. Många rehabiliteringar går ut på att stärka vadmuskelaturen genom excentrisk träning och stretching.
Och själva foten består av en hela massa små ben som ska passa ihop och självklart kan det uppstå problem som hälsporre, nedsjunkna fotvalv och allmänt ont här och där. Ännu en gång, kontakta ett proffs!

Vad gör man då när man blir skadad? När skadan är akut kan den lindras genom is, inflammationshämmande piller och inte minst, vila. Men när det inte längre gör %&)#!-ont men inte är så bra att man kan börja träna, vad gör man då?
Kontakta en specialist som har stenkoll på dina problem: en naprapat, sjukgymnast, idrottsläkare eller någon som är ordenligt insatt i idrottsskador och gärna någon som sysslat med samma sport som dig. Då har dom en helt annan förståelse för hur problemet ska lösas.
Visst kan man gå till vårdcentralen men ifall dom ens låter dig komma dit, blir troligen svaret att du ska vila och eventuellt äta lite piller. Och efterhand försvinner säkert dom akuta problemen men inte orsaken till dom och då kommer det tillbaks så fort du börjar träna igen.
Som förberedelse kan man kolla på nätet och läsa på lite om vad det kan bero på. Även om ett proffs som sett många liknande skador förut, förmodligen har bra koll på läget, så är det ändå upp till dig att ta tag i det hela.

Är det inga fördelar med skador? Jo, att man får tillfälle att ransaka sig själv lite grann. Hur tränar jag, hur är min teknik, sätter jag rimliga mål? Och så får man tid till att träna mer på andra grenar, träffa familjen och jobba mer. Man får också tid till att träna diverse andra sporter som kan förbätra rörlighet, koordination och styrka.

Själv så jag brottats med knäont hela vintern som äntligen börjar ge med sig. Och jag har haft massor av tid att träna alla triathlongrenar som inte belastar knäna så mycket, typ simning (min svagaste gren). Dock har jag undviket detta nästan helt eftersom det jag inte är så förtjust i kalla bassänger (kanske därför det är min svagaste gren?) och istället har det blivit en massa fika och slappa helger!

Inte så illa det heller ;-)