Mallorca - The Easy Way av Markus

Det finns olika sätt att köra träningsläger. Man kan lägga upp extrema träningsprogram, jaga mil på cykeln, springa som en galning med tyskarna på stranden och äta/sova för att orka träna nästa dag.
Eller kan man slappna av en smula. Bjuda med familjen. Tänka att: "jag ska nog träna när vädret är bra. Men inte så mycket att jag inte hinner fika. Och inte mer än att jag hinner med par öl på balkongen innan solen går ner och njuta av semestern och vädret."
Jag valde det senare.

Nu blev det iochförsig inte riktigt så slappt som det var tänkt. Familjen blev sjuk så plötsligt fanns det gott om tid och färre ursäkter. Men under Tobbes erfarna ledning blir det ändå rätt civiliserat. Han har järnkoll på alla småvägar och kaféer och stannar gärna i korsningar och berättar historiska anekdoter av bara farten. Och farten, ja. Med småvägar, många stopp och tidigt på säsongen blir det inte så mycket fart vilket passade mig perfekt med min nuvarande form (eller brist därav). Det är ju helt orutinerat att slita ut sig i början av en träningsresa och med lite snällare växlar och högre kadens, blir det lite mer cykelteknik istället för slitage. Nice!

Mat
Mackor med pondus

Och näringsintaget ska man inte heller skämta bort i Spanien! Vilket kaffe, vilka mackor och vilka stora svenska bufféer på hotellet bredvid! En massa käk + en del gott dricka på spanska barer som guiden också råkade känna till, blev det också. Annars var det lite så o så med kvällsaktiviteterna, framåt 9 började alla gäspa så smått och efter Lars fuskande i alla spel vi provade, så var det läggdags. Och dom kvällar som vi försökte trotsa sömnen och kolla in stan så syntes tydligt att säsongen tillhörde barnfamiljerna, pensionärerna och tyskarna. Stillsamt, alltså.

Vädret var inspirerande! Varmt och skönt, med bara regn på två dagar. Och då fick jag tillfälle att testa mina nyinköpta (lätt slampiga) löstagbara benvärmare. Tyvärr tappade jag bort dom sista dagen och jag ryser vid tanken på att någon tysk hittade dom och nu glider runt med dom på. Uppe i bergen var det lite svalare men tack vare backarna upp så kändes det rätt varmt ändå.
Och vilka cykelvägar! En massa mil småvägar med knappt några bilar alls, vackert landskap och stillsamma små byar. Bilisterna har också en helt annan förståelse för cyklister än här hemma och ligger faktiskt bakom till de har bra läge att köra om. Om det är för att dom gillar cyklister och inte vill döda oss (som många verkar vilja här hemma), eller dom helt enkelt inte har lika bråttom, vet jag inte. Enda gången det var knöligt var när vi tyckte vi var så nära Decathlon (en stor sportkedja) att vi bara var tvunga att köra dit trots motorvägar, lastbilar och annat. Men det var det värt!

Det bissarraste som hände under veckan var hos den tysktalande cykeluthyraren Max. Där är allting tyskt. Och endast tyskt! Efter lite stapplande meningar frågade killen som betjänade mig om jag hellre ville prata engelska. Schysst, tyckte jag och svarade ja. Hans svar: det kan jag inte...
Alla cykelhyrare föstes runt i lokalen som boskap samtidigt som dom skällde på oss på tyska. För att kunna ställa in sadelhöjden behövs ett grenmått. Det togs genom att man ställde sig över en tryckluftsdriven stång som trycktes upp i skrevet samtidigt som det satt någon bakom ett skrivbord och antecknade. Klart okonventionellt.

Sällskapet
Sista kvällen

Sällskapet var ju förstås alldeles ypperligt och Team Create-igt. Tobbe var självklar guide, Pär outtröttlig men tveksamt klädd (stor Britney glipa bak mellan byxorna och tröjan), Pernilla är himla duktig på spanska och cykel-Lars drog gärna upp tempot trots att han låg på rulle nästan jämt. Det enda som saknades var ju familjen men nu har jag en ypperlig ursäkt att göra om det hela nästa år!

PS. Trots en slapp vecka blev det ändå drygt 30h träning och det var klart över en vanlig vecka för mig...
Och kolla i galleriet för fler Mallorca bilder! DS.