Förföljd, del 2 av 3 av Tobbe

Två. Tankar på Thailand leder mig osökt till en annan spontanträning. Ok, Pernilla och jag hade planerat redan innan att cykla i bergen i norra Thailand, men vi visste inte exakt när och var. Och inte heller med vilken utrustning. Efter att ha dammsugit Chiang Mai efter bra MTB så insåg vi att vi fick nöja oss med prylar en bit under top-of-the-line. Shorts, skjorta och en hjälm som jämfört med den jag köpte i Singapore mest var att likna med en … ja, det vete tusan, fullbordade känslan av en viss oseriositet. Men vilket pass det blev!
 
Värmen gjorde sitt till för att lägga på en extra belastning, det i norr relatvit svala klimatet till trots, så var det ca 30 grader i skuggan. Tillkom så den thailändska solen. Dessutom är berg i Thailand lika branta som berg världen över brukar vara. Och som vanligt mer uppför än nerför.
 
Thailändska vägar är bra. Tills de tar slut. Vid vår kartrekognosering hade vi sett möjligheten att följa en väg längs en bäck uppför bergssidan. När vi typ halvvägs på flytande (nåja) thai lyckades fråga om vägen var cykelbar ändå upp fick vi ett svar som gjorde oss …tvivlande.
 
Mycket riktigt, bäcken blev strax en fors med fall och pooler. Stigen var fylld med en röra av lera, sten och rötter. Visst, det är det å Romeleåsen också, men thailändsk djungel är liksom lite vildare. Så hojarna fick vi lämna, skulle vi upp fick det bli till fots.
 
Vilken underbar trekking det blev! Brant, fuktigt och varmt. Det är skönt att känna att man lever! Poolerna var inbjudande, men efter att ha läst Pernillas kurslitteratur i tropisk medicin, så avstod jag. Ormar, kattdjur, spindlar, insekter, björnar och en massa annat ingick också i bergets fauna. Men jag hade ju tidigare nämnda hjälm! Den var tillräckligt ful för att skrämma bort alla levande varelser utom iglar och fästingar.
 
Vi gick upp och vi gick ner. Sen rullade vi hemåt i hettan. Fyllda av intryck, täckta av salt och lagom röda på näsan var det rätt okej att ta en lur skuggan efter ett par vändor i hotellpoolen. Som tack och lov inte var med i boken om tropisk medicin.
 
Djungeltur!