Förföljd, del 3 av 3 av Tobbe

Tre. Den sista delen i trilogin om mina träningsminnen är inget egentligt reportage, utan snarare tre snapshots av verkligheten:
 
Number one. Efter en månad i Klippiga Bergen med skidor på fötterna kom jag och Pernilla till den tungt brittiskinspirerade staden Victoria på Vancouver Island. Här var det inga fem meter snö, utan full vår. Löpglädjen rann till rejält och jag fick mig en tung med härlig tur längs Stilla Havet. Varmt blev det med skidkläder och multisportskor, men inspirationen till a springa var så stark att den höll i sig hela vägen fram till personbästa på marathon några månader senare.
 
Shot no two, mate. Resan till Western Australia (se del 1) avslutades i Perth. Vi tog in på ett hotell som låg perfekt för att köra några pass med de nya Asics-dojorna. Dessutom hade hotellet hojar att låna ut, hojar so vida överträffade de i Chiang Mai. Allra bästa var dock poolen på taket. En 20 meters så kallad endless pool (ni vet, Bali-varianten) omgiven av ett gigantiskt trädäck och med en fantastisk utsikt. Där uppe kunde vi, alltid ensamma, med hjälp av video finslipa på crawltekniken. Simma, cykla, spring – snacka om triathlonhotell!
 
Nimra talaeta. Till slut ett minne från krigets Libanon. Här krävdes tålamod. Den enda icke minerade löpslingan mätte ca tre kilometer. I och för sig var den fin, längs havet i Naquora, men att köra den under sex månader var lite … enahanda. Först månad fem kom jag på det uppenbara – en fantastisk variation kunde uppnås genom att springa rundan åt andra hållet!
 
Pooool!