Från Sverige till Kroatien på 8 dagar

Onsdagen den 16:e maj rullade vi på färjan som skulle ta oss till Rostock där vår cykelresa börjar. Jag vaknade en timme innan färjan var framme och åt en snabb frukost tillsammans med de två andra deltagarna på resan, Lisa Åkerlund och Lars Henriksson. Det såg mörkt ut på himlen och det var inte bara för att det var tidigt på morgonen utan även för att regnmolnen täckte precis varenda bit av himlen. Blåste gjorde det också men som tur verkade det vara i rätt riktning. Alltid något. En timme går snabbt och plötsligt står man där ute i regnet med sin cykel och undrar vad man håller på med.

Vad var det då vi höll på med? Jo vårt mål var att cykla från Rostock till Novigrad i norra Kroatien en sträcka som vi uppskattat till 160 mil. Vi körde på våra racercyklar med en liten väska bakom sadeln som tog 4 liter, inte mycke till utrymme när man ska få med sig 8 dagars packning. Tillbaka till cyklingen. Trots regnet var det bara en sak att göra, cykla. Vi cyklade på och kom in till Rostock stad där vår första felcykling kom, som tur är har Lars bott i Tyskland i flera år och behärskar språket. Lars cyklade fram till en tant som var ute och rastade hunden och frågade vänligt "Ursäkta vet du vart vägen till Österrike är?". Hon tittade lite roat på oss och svarade att hon dessvärre inte visste vart den vägen var. Jag blev inte speciellt förvånad över hennes svar för hur hade man själv reagerat om någon kommit fram och frågat efter cykelvägen till Haparanda? Förmiddagen den första dagen på resan blev blöt men till vår stora glädje fick vi solsken de andra dagarna.

Vi hoppar fram ett par dagar i tiden och nu börjar vi närma oss Österrike (ja, vi hittade cykelvägen). Vädret har varit bra hela tiden och humöret är på topp. Vi har lyckats cykla tjugo mil om dagen, precis som beräknat, och inget har gått fel. Ungefär trettio mil återstår i Tyskland innan den tuffare delen av cykelturen, Alperna, ska inledas. Tror vi! Oj vad vi har fel, det visar sig nämligen att Bayerische Wald, som inte har några berg alls är betydligt tuffare. Det går hela tiden upp och ner, inte en enda millimeter är raksträcka. Det var ett par hopplösa stunder och en del negativt tänkande innan vi nådde Passau. Staden som ligger mellan Tyskland och Österrike och som är starten för en 10 mil lång cykeltur längs Donau. 10 mil raksträcka, inte ett enda gruskorn att behöva bestiga. Den kvällen cyklade vi riktigt snabbt och humöret hade vänt uppåt och var nu på topp igen. Två dagar senare var det dags att cykla över den högsta bergspassagen och vi var nog lite oroliga för hur tungt det skulle bli. Starten gick runt sju på morgonen och stämningen var lite dämpad vilket inte var speciellt konstigt eftersom vi fått nog av uppförsbackar tidigare. Gissa om vi blir förvånade när vi efter bara en dryg timmes cykling helt plötsligt ser en skylt som markerar toppen. Hur hände det? Har vi kört fel? Kommer det en topp till? Nej inte alls, däremot hade vi underskattat hur högt upp vi kommit på gårdagens cykling.

Efter en kort fotosession ( bilden http://www.nextstopcroatia.se/wp-content/img_7245.jpg innehåller ett fel. Kan du hitta det?) och några glada tillrop fortsatte vi och stötte nästan omedelbart på en skylt som sa: "Varning 10% lutning i 10 kilometer". Jag vet inte hur det är för er andra men för mig är en mils nedförsbacke som att gå på Tivoli när man var liten. Det är kul, det går snabbt men tar slut nästan innan man börjat. Fast vad gör det när det fortsätter nedför i över fem mil, dock inte med 10% lutning. Resten av resan gick som planerat och efter 8 dagar och 5 timmar kom vi till Novigrad där vi blev varmt mottagna av våra supportrar (läs familj och vänner) 169 mil cyklade vi, 2 punkteringar han det bli. Lisa hade inte cyklat mer än 50 mil innan men klagade inte en enda gång. Lars lyckades äta tio (10) Snickers per dag vilket bara i sig är en prestation att komma ihåg.

/Pär