Barfotalöpning för långdistansare - del 1
av Markus

När man har malt på länge som långdistansare, med massor av min i lugnt temp, hur ska man få tillbaks spänsten i sitt löpsteg?
Ett sätt är att börja springa på ett helt nytt sätt och koppla bort den gamla invanda tekniken: springa barfota!

Att springa barfota är att känna gräset mellan tårna när man springer över en äng, känna varje kotte som ligger i vägen och uppleva klasfande lera på ett mycket verkligt sätt.

Rent löptekniskt är det mycket som händer när dämpningen försvinner. Varje steg sätts i betydligt försiktigare än med dämpade skor. Undersökningar har gjorts där man mätt påverkan på underlaget när en löpare springer. Vissa löpare fick höra att deras skor var högteknologiska och heldämpande. Dom sprang tungt med rejäla fotisättningar. Andra fick reda på att skorna saknade dämpning och resultatet blev att dom sprang försiktigt. Så enligt denna undersökning så kommer kommer vi springa tyngre och klumpigare ju bättre skor vi tror att vi köper.

Ser man på evolotionen så var det inte så länge sen vi sprang barfota. I många världsdelar så springs både barn och vuxna barfota till vardags idag. En del hävdar att detta kan vara ett steg på vägen mot målet att få en effektiv löpstil.


Tji skor

Varför fundera på löpstilen, alla kan ju springa? Och kroppen borde väl själv anpassa tekniken så att den blir effektiv för varje individs förutsättningar.
En effektiv löpstil gör att man kommer längre/snabbare på en given mängd energi - mycket går ut på att lära musklerna en effektiv teknik och sluta bromsa. En nackdel med hällöpningen (jämfört med framfotalöpningen) är att man i varje steg bromsar lite grann och sedan måste sätta fart igen. Ju längre framför sig sätter i foten ju större blir denna effekt. Men en löpning utan kroppsliga stridigheter (bromsa och gasa i varje steg) så blir det mindre belastning på leder och muskler som därför slits mindre. Och mindre slitage ger förhoppningsvis färre skador.

En del hävdar att löpteknik är helt individuellt och varje människas kropp avgör vad resultatet blir. Springer man mycket nog så blir löpningen då så bra som man har möjlighet till. Jag har lite svårt att förstå detta - av alla sporter som finns, varför ska då just löpningen vara helt befriad från teknik? Man skulle kunna argumentera likadant för golfare - alla kan ju träffa en boll med en klubba om man tränar lite, varför ska det då finnas en speciell stil som ska vara bättre än våra naturliga svingar... (alla som har provat spela golf borde känna igen sig här :-) )

Hur ska man springa barfota då? Försiktigt!
Har man sprungit som jag med vanliga skor i 25 år och anpassat sin löpstil till detta så blir det en stor omställning för muskler och senor att ändra löpstil. Jag fick grym träningsvärk i vaderna den första månaden av bara korta löppass. Fotsulorna blir ömma av löpning med tunna skor och även muskler i foten måste anpassa sig.

Pose-method of Running, som Dr Romanov marknadsför med böcker, dvder och clinics, är en metod att lära sig effektiv löpning. Han säger själv att han inte uppfunnit själva löpstilen utan analyserat duktiga löpare och kommit fram till en metod som ska göra att man kan lära sig springa effektivare. Metoden innehåller ett gäng övningar som ska lära en att hitta rätt balans när man springer och använda musklerna rätt. Efter att ha kört övningarna under hösten så är jag lite kluven. Övningarna är fortfarande svåra och löpningen känns inte alls lika avspänd och enkel som tidigare. Nu är varje runda ett teknikpass där jag hela tiden måste fundera på vad jag gör.

Annan litteratur i ämnet är Gordon Piries bok "Running fast and injurie free" som också beskriver en löpteknik på framfoten. Chirunning har barfotalöpning liknande Pose men med lite mer känslofokus än teknikfokus.

Läser man Pose-böckerna och kollar på videosnuttarna på hemsidan så finns det en del exempel, tycker jag, på att han inte alltid lever som han lär. Men om man inte tar allt så himla allvarligt utan ser till huvudpoängerna:
- löpning är tekniksport och tekniken måste tränas in
- spring med lätta, tysta steg för att minska belastningen på kroppen
- sätt ner foten under kroppen (istället för framför) för att inte bromsa i varje steg
- landa på framfoten för att utnyttja våran inbyggda spänst och dämpning
så är det svårt att inte hålla med.

Det som främst talar för metoden för min del är att jag inte haft några rygg eller knäproblem sen jag började. Och det är ett steg i rätt riktning.

Ett par länkar:
  Pose
  Health journal barefoot running

Mer om teknik och egna erfarenheter kommer i del 2...