Barfotalöpning för långdistansare - del 2
av Markus

Hur funkar det då att gå från en rätt så klumpig hällöpning till att försöka med framfotalöpning alá Pose på egen hand?

Hörnstenarna i barfotatekniken är att landa på framfoten med foten rakt under kroppen. Fotleden med 90 graders vinkel eller så (ej sträckt) och hälsenan/vaden tar upp en stor del av landningen. Denna flexar tillbaks sen inför nästa steg. Något egentligt frånskjut ska inte behövas - farten ska inte komma från att trycka kroppen framåt utan farten ska bara bibehållas genom att man låter bli att bromsa. Precis i starten eller uppförsbackar så kan man väl fuska lite här ;-)
Om man lyckas landa med foten rakt under kroppen eller ännu hellre, lite strax bakom under kroppen så att man får en framåtfallande känsla, så har man gjort helt rätt! Denna sista del verkar snudd på omöjlig för mig.

En av grunderna i denna löpteknik är att ha ett lätt rappt steg. Inga stora belastningar, låta foten landa mjukt och lyfta den rakt uppåt ofta (i teorin). Hur svårt som helst! Så fort jag försöker få upp kadensen så tenderar jag att trycka ner foten snabbt vilket gör att det försiktiga steget försvinner och man börjar bromsa igen. Hoppas att det blir bättre efterhand som muskler och nerver anpassar sig!

Hur kommer man igång med en helt ny löpstil på egen hand?
Det bästa är förstås att inte göra det helt på egen hand...
Hitta någon likasinnad att träna med så kan man hjälpas åt att kolla varandra. Det finns löpning på youtube att kolla på och andra snuttar på nätet och det är en bra utgångspunkt. Tycker själv att en filmsnutt säger mer än långa beskrivande tekniktexter. Dr Romanov ordnar clinics här och var för en rejäl slant och jag antar att det finns fler alternativ. En löptränare borde ha massor av tekniktips - det viktiga är inte att man börja med barfotalöpning utan att man ägnar sitt löpsteg lite eftertanke, så att det fungerar som man har tänkt.

Vad ska man använda för skor för barfotalöpningen?
Är man tuff och hårdhudad så behöver man förstås inga skor. Vill man ha barfotakänslan fast med lite skydd för vassa grejor och lite mer grepp så är FiveFingers att rekommendera. Dom har en modell för löpning (Sprint) som sittar bra vid löpning. Springer man där det är lerigt och dant så finns det en modell med skydd på ovansidan (KSO, som inte öppen in) vilket gör att man inte får in smuts uppifrån. Har inte haft några jätteproblem med detta på mina Classic, men efter ett långpass så kan det bli lite skav om det blir skitigt. Och blir det skitigt i skorna så går dom att tvätta i maskin - att det inte funkar på vanliga skor!? Dessa har funkat bra på alla sorters pass på alla möjliga underlag men är förstås skönast ute i skog och mark.


Fivefingers, Classic, säljs av Head2Foot i Sverige

Sen så funkar det bra med vilka skor som helst som sitter bra och som har låg häl. Framfotalöpning i "vanliga" skor är alldeles för svårt för mig, man måste ha foten lite lätt sträckt för att inte hälen ska slå i och måste då springa på tå. Mina bästa skor just nu är från Lidl och förstås helt kassa ur dämpningssynpunkt men tunna, lätta och marknära. Annars har jag sett rekommendationer på "streetskor" (retrogympaskor i vanliga butiker) där hälen är låg eller terräng eller banskor utan spikar för kortdistanslöpare. I vilket fall så är det billigare än vanliga skor om man bara lyckas hitta några man gillar.


69kr på Lidl

Jag har i skrivande stund sprungit med min nya mjuka framfotastil sen augusti! Resultat?
- Det är inte lätt att ställa om...
- Svårt att att få upp lättheten och kvickheten i steget
- Träningsvärk i vaderna fortfarande
- Går långsammare än förut
Alltså bara positivt ;-)

Skämt åsido, så tar det tid att ställa om. Teknikövningar för löpning påminner om teknikövningar för simning - man håller på att göra något obekvämt och när man sedan provar springa så är som vanligt igen.

På plussidan så går det bra för mig att springa igen efter flera år med skador till och från. För att inte överbelasta benen för mycket med den nya löpstilen så kör jag fortfarande lite löpning ibland med dämpade skor. Och där märks också teknikträningen. Steget är kortare, nedtrampet mjukare och hälen landar inte fullt så långt fram som förut. Detta innebär att man efter lite träning faktiskt har ett par olika löpsteg att variera bland - det gamla tunga steget, det nya lättare och så mellansteget.

Så även om det bästa säkert är att bryta helt och bara springa lätt och "rätt", så blir övergången både för kropp och psyke enklare om man kan alternera lite. Huvudspåret är fortfarande framfotalöpningen men om vaderna spänner eller om det är långpass på asfalt som hägrar så finns det alternativ.

Framfotalöpningen är dessutom helt kass nedför för min del! Med långa hälsteg kan jag rulla på rätt så bra nedför men att springa på framfoten blir bara spänt, långsamt och knepigt. Uppför går bra men nedför är svårt.

Planen är att jag till sommaren ska vara lättare i steget och helt framfotaanpassad (och skadefri).
Om någon annan i trakten är intresserad av lite teknikträning och att jämföra löpsteg så vore det kanon, lägg isåfall ett inlägg i gästboken!

Caramba!